Yes man!

Den här helgen har jag utsatt mig för en riktig utmaning. I lördags morse klev jag in genom portarna på Viktor Rydbergs Gymnasium i Stockholm och gick på lite skakiga knän uppför stentrappan till salen där jag under de kommande två dagarna skulle ägna mig åt en introduktionskurs i improvisationsteater. Jag kände mig illamående och kallsvettig. Det kan verka som en baggis för en del men för mig, som har ett stort kontrollbehov och som aldrig vill utsätta mig för något som jag inte redan på förhand vet att jag fixar, så kändes det här som att närma sig ett fritt fall.

 

Väl där möttes jag av fler nervösa ansikten och det stod snabbt klart att vi var ett gäng osäkra och högst vanliga människor som hade samlats med det gemensamt att vi ville utmana oss själva. Vi var alla långt utanför vår komfortzon. Det blev en helg fylld av värme, skratt, lekfullhet och prestigelöshet och jag ville aldrig att den skulle ta slut! Vilken underbar känsla det är att möta sin rädsla, se den djupt i ögonen och sedan lämna den bakom sig och gå vidare.

 

Vi fick också med oss en hemuppgift efter helgen. Vi fick lova att säga "ja" till tre saker som vi normalt sett skulle säga "nej" till, anta utmaningar och följa äventyret. Jag tror att vi alla skulle må bra av att våga utmana oss själva och säga "ja" lite oftare, kanske inte till fler arbetsuppgifter men till mer utmanande sådana. Inte till fler krav hemma utan kanske snarare att låta dammråttorna få ligga ett tag. Vad säger du? Antar du utmaningen att den kommande veckan säga "ja" till minst en sak som du normalt skulle säga "nej" till? Våga - kanske kommer det att ta dig längre än du någonsin kunnat ana...

Kommentera gärna: