Malin Boströms blogg

Att leda sig själv och andra...

 

 

I den här bloggen kommer jag att skriva om allt som rör ledarskap, grupper och personlig utveckling. Ledarskap för mig handlar inte bara om att leda en grupp inom ett företag utan du är lika mycket ledare för ett idrottslag, för dina barn och för dig själv. Den här bloggen kommer därför att passa dig oavsett om du vill utvecklas i din yrkesroll eller i ditt privatliv.

 

Välkommen!

 

/Malin Boström

Den här helgen har jag utsatt mig för en riktig utmaning. I lördags morse klev jag in genom portarna på Viktor Rydbergs Gymnasium i Stockholm och gick på lite skakiga knän uppför stentrappan till salen där jag under de kommande två dagarna skulle ägna mig åt en introduktionskurs i improvisationsteater. Jag kände mig illamående och kallsvettig. Det kan verka som en baggis för en del men för mig, som har ett stort kontrollbehov och som aldrig vill utsätta mig för något som jag inte redan på förhand vet att jag fixar, så kändes det här som att närma sig ett fritt fall.

 

Väl där möttes jag av fler nervösa ansikten och det stod snabbt klart att vi var ett gäng osäkra och högst vanliga människor som hade samlats med det gemensamt att vi ville utmana oss själva. Vi var alla långt utanför vår komfortzon. Det blev en helg fylld av värme, skratt, lekfullhet och prestigelöshet och jag ville aldrig att den skulle ta slut! Vilken underbar känsla det är att möta sin rädsla, se den djupt i ögonen och sedan lämna den bakom sig och gå vidare.

 

Vi fick också med oss en hemuppgift efter helgen. Vi fick lova att säga "ja" till tre saker som vi normalt sett skulle säga "nej" till, anta utmaningar och följa äventyret. Jag tror att vi alla skulle må bra av att våga utmana oss själva och säga "ja" lite oftare, kanske inte till fler arbetsuppgifter men till mer utmanande sådana. Inte till fler krav hemma utan kanske snarare att låta dammråttorna få ligga ett tag. Vad säger du? Antar du utmaningen att den kommande veckan säga "ja" till minst en sak som du normalt skulle säga "nej" till? Våga - kanske kommer det att ta dig längre än du någonsin kunnat ana...

Läs hela inlägget »

Fick se den här filmen på TED där Matt Cutts beskriver hur han började förändra saker i sitt liv och göra något nytt i 30 dagar. Det kunde handla om att börja med något han alltid velat göra eller sluta med något som inte tillförde något till hans liv. Jag blev så inspirerad av hans berättelse att jag har bestämt mig för att följa i hans fotspår och göra något nytt varje månad framöver. Min första utmaning blir att inte följa nyheter den närmsta månaden. Jag kommer att sluta läsa tidningar (även på nätet) och sluta titta på nyhetssändningar. Man kan fråga sig varför? Jag är en nyhetsjunkie utav rang. Jag läser nyheterna på min telefon det första jag gör när jag vaknar och det sista jag gör innan jag somnar. Det har varit en del av min uppväxt där jag har ätit frukost framför nyhetsmorgonprogrammen och tittat på nyheterna innan det var dags att sova. Men när jag började läsa mental träning för några år sedan så blev jag plötsligt medveten om vilken skev bild av verkligheten jag får genom denna bevakning. Självklart är allt det som rapporteras saker som händer i världen, men det händer så oändligt mycket mer. Jag tror starkt på att det vi fokuserar på påverkar våra känslor som påverkar vårt agerande och därmed de resultat vi får. För min del har det därför blivit viktigt att se det som är bra och positivt istället för att gnälla, att se lösningar istället för låsningar, att fokusera på det går bra och skapar framgång istället för på brister och svagheter. Därför vill jag göra samma sak med min bild av omvärlden. Fokusera på det som händer som är bra och positivt och inte bara det som är elände. Låter det naivt? Kanske, men frågan är om jag blir en bättre människa om jag ständigt matar min hjärna med bilden av att världen är en ond och hård plats istället för att ha en balanserad och nyanserad bild som jag tror stämmer bättre med hur det verkligen ser ut? Dessutom är jag övertygad om att jag kommer att få reda på alla stora händelser som sker ändå, genom människor omkring mig. 

 

Om du skulle göra något nytt de närmsta 30 dagarna - vad skulle det vara?

Läs hela inlägget »

När jag var i Thailand för några år sedan så åkte vi till ett ställe där vi skulle få rida på elefanter. Väl där blev jag något förvånad när jag såg att dessa enorma djur var fastbundna med endast ett tjockare rep och en träpåle som var nedslagen i marken. Det såg ut som något som elefanterna lätt skulle kunna slita sig loss ifrån och jag frågade en av de lokala guiderna på turen hur de vågade ha elefanterna på detta sätt. Sliter de sig inte? Han berättade då att de binder elefanterna redan när de är små ungar och inte har kraften att ta sig loss. Elefantungarna försöker då slita sig gång på gång men utan att lyckas. Till slut ger de upp. När de sedan växer upp och blir allt starkare hade de fortfarande kvar samma övertygelse om att den inte kan ta sig loss och försöker därför inte. Trots att omständigheterna hade förändrats så är elefentens tro på sin egen förmåga densamma och den försöker därför inte ta sig loss, trots att den nu med lätthet skulle kunna slita av rep eller rycka upp träpålar ur marken.

 

Känner du någon som är som elefanten? Som har begränsande övertygelser om vad han eller hon klarar av? Som kanske har mycket större potential än vad de själva kan se? Kanske är du den elefanten? Kom ihåg att du bara begränsas av de väggar du själv bygger upp. Vilka väggar vill du riva?

Läs hela inlägget »

I förra veckan var jag i Lidköping och föreläste om målarbete och en vinnande inställning för ca 150 personer som arbetar för en tysk organisation. Det var en rolig eftermiddag där deltagarna själva fick börja sätta upp mål, hitta sina drivkrafter och skapa handlingsplaner. Många skratt, nya tankar och en hel del inspiration bjöds det på från båda håll.

Läs hela inlägget »

Igår var det dags för den sista träffen med de gymnasieelever jag har jobbat med under våren. Under fem tillfällen har vi träffats i ett gruppcoachingprogram för att hjälpa dem att hantera stress och stärka självkänslan. Det var ett gäng mycket lugnare, gladare och tryggare tjejer som gick ifrån mig igår än de som jag träffade för bara några månader sedan. Deras utvärderingar sa dessutom att de var väldigt nöjda med vad programmet har givit dem och att de ser tydliga förändringar i sitt sätt att tänka och att hantera stress. Genom att arbeta med mental träning, coachande samtal, övningar, reflektioner och med stöd av varandra har de tagit stora kliv i sin utveckling. De beskriver att de ser mer positivt på saker, vågar prova nya saker, känner mycket större lugn och mindre press, tydligare prioriterar det som är viktigt och känner sig gladare. Det känns otroligt roligt att ha fått vara en del av deras resa.

Tack tjejer, ni är fantastiska!

Läs hela inlägget »

För en tid sedan hittade jag ett underbart citat:

 

"If you don't like your past,

you have to do something different in the present,

in order to change your future."

 

Och visst är det så att för att få andra resultat i framtiden måste vi också börja göra saker annorlunda. Du behöver inte göra stora förändringar för att få helt andra resultat. Jämför det med de stora fartygen som går på haven: om kaptenen byter riktning med en grad så kommer det inte att märkas direkt. Men inom några dagar, kanske rentav timmar, kommer det att ta skeppet till en helt ny slutdestination. Genom att du gör en liten förändring i ditt liv så kommer ditt slutresultat att kunna förändras stort.

 

Vilken förändring kommer du att göra för att förändra din framtid till det bättre?

Läs hela inlägget »

Under hösten och våren har jag arbetat som utbildare på Värdebaserat Ledarskap, en ledarutbildning för unga ledare i ideell sektor som är ett samarbete med bl a Scouterna och Fryshuset. Under utbildningen pratar vi mycket om våra värderingar och använder en näckrosdamm som synonym för att leva i enlighet med sina värderingar. De vackra näckrosorna som syns på ytan är vårt beteende, det andra människor ser av oss. Djupt ner på botten finns rötterna, våra värderingar. Förhoppningsvis är dessa sammanlänkade men ibland händer saker som får kopplingarna att brista. Kursen är fördelad på fyra långhelger och emellan helgerna får deltagarna olika uppgifter. En av de sista var att skriva ett personligt brev baserat på det deltagarna lärt sig om sig själva under kursen. För några dagar sedan kom ett mail:

 

"Hej, Jag var inte scout och jag hade aldrig besökt Fryshuset. Men av någon anledning hamnade jag ändå på VBL och tog mig från min isolerade Linköpingsbubbla till Sigtuna i november, dagarna före min födelsedag. Inga förväntningar, inga krav, ingen prestige, inga förutfattade meningar. Nada. Helt blank. Jag möttes av en käftsmäll. Så mycket drivna människor, så mycket inspiration, mod, värme, nyfikenhet, godhet. Jag vaknade till ur min slummer och började inse, till viss del av ren förskräckelse, att jag inte hade någon aning om vart jag var på väg i livet eller vart jag egentligen ville. Shit, jag som alltid varit så målinriktad, nu stod jag där med ett diffust mål baserat på – ja, vad egentligen?

 

Snart ett halvår senare är det annorlunda. Genom alla samtal, övningar, utmaningar och möten med er, fantastiska människor, har jag börjat inse vad jag värderar och hur jag kan leva efter mina värderingar, och utnyttja det jag är bra på. Jag kastade bort mina tidigare personliga brev, skrev ett nytt och utgick från botten av näckrosdammen. Fick input från Sara, en nyckelkommentar från Anna, ifrågasättande från Gustav, bekräftelse från Cina, inspiration från Milad och motivation från resten av min underbara basgrupp Oskar, Matilda, Angelika. Och så alla samtal med Sam, Imse, Loma, Charlotte, Anhar, Åsa, Resul, Abbe, Emma, Malin, Caroline, Hamid, Fatima, Erik, Johan, Ihsan, Sara, Therese, Daniel och Carina. Allting har satt spår.

 

Idag ringde dem och bekräftade svaret på ansökan ditt jag skickade mitt personliga brev. Jag fick det internship jag sökte på Sveriges representation vid FN:s högkvarter. Jag flyttar därmed till New York i slutet av augusti och skall sitta med i generalförsamlingen under hösten och följa och rapportera till UD kring de frågor som diskuteras i tredje utskottet, vilket främst behandlar frågor kring mänskliga rättigheter. Jag är fett stolt, en dröm har gått i uppfyllelse. Men främst vill jag tacka er alla, och jag tror inte jag kan göra det tillräckligt, för att ha hjälpt mig att hitta mina mål, värderingar och drömmar. Fortsätt förändra liv, ni har redan bevisat att det går.

 

Tack, tack, tack.

Rikard Sjöstrand"

 

Lycka till Rikard! Du är fantastisk!

 

 

Läs hela inlägget »

Jag fick frågan för ett par dagar sedan vilken målgruppen är för min verksamhet. Jag svarade att jag har valt att inte försöka nischa in mig på en viss typ av företag eller bransch, helt enkelt eftersom jag inte kan se vilken den naturliga företagstypen eller branschen skulle vara. Så länge företaget består av människor så tror jag att jag har något att tillföra. För oavsett om vi pratar om ledarutveckling, grupputveckling eller individutveckling så handlar det om människor. Oavsett om vi pratar om organisationer i näringslivet, i den offentliga sektorn, i den ideella sektorn eller i föreningslivet så består dessa av människor. Och om sanningen ska fram så är vi människor mer lika än olika. Vi styrs ofta av ungefär samma saker och vill uppnå ungefär samma saker. Därför vill jag inte stänga dörren för någon som kan tänkas vilja må och fungera bättre. Min målgrupp är människor – oavsett var de befinner sig.

Läs hela inlägget »

Jag är bara en helt vanlig tjej. Har aldrig varit elitsoldat eller elitidrottare, har ingen tragisk barndom, ingen nära-döden-upplevelse och det närmsta jag har kommit droger var att provröka en cigarett – och då var jag 25 år! Jag är alltså en helt vanlig tjej med ett ovanligt stort intresse för människor, hur vi fungerar och hur vi kan göra och tänka för att utvecklas så mycket det bara går. En vanlig tjej med tre vanliga små barn, en vanlig man, en vanlig hund, en vanlig Volvo och ett vanligt hus i en väldigt vanlig svensk stad. En vanlig tjej som gärna vill leva som jag lär och fungera som en förebild för mina härliga döttrar och andra människor som råkar befinna sig i min omgivning. En vanlig tjej som misslyckas ganska ofta men som aldrig slutar försöka, som aldrig ger upp hoppet om att leva mina drömmar och att få ut det mesta av livet. En vanlig tjej som vill påverka andra till att ta fram det bästa hos sig själva och den organisation där de råkar jobba för att göra det bästa av det de har. Den här bloggen handlar om mina egna erfarenheter och betraktelser av människor och fenomen omkring oss, med fokus på att nå sina drömmar och mål och dessutom må bra på vägen dit. Låt oss se hur långt dessa vanliga tankar kan räcka...

Läs hela inlägget »